jag tycker faktiskt att det är okej att fucka upp så som jag gjort för jag är trots allt bara sjutton år. och vad vet man egentligen när man bara är sjutton år.

hösten har varit ett mayhem av känslor, misstag och uppoffringar. men det har också varit mycket fint och det måste jag erkänna för under en tid var jag så glad som jag aldrig varit förut. och det var väl till en stor del tack vare marcus men också tack vare mig själv som faktiskt har bjudit på mig själv för en gångs skull.

här skulle jag egentligen skrivit att det var ju dumt också osv
men

det är så jag gör. när jag blir ledsen.

för ledsen det var jag i augusti för niklas var inte längre min och när jag är ledsen så söker jag mig till dem som gör mig glad igen. och jag hittade dem. alla fina. mina fina som jag har umgåts med i höst.

jag säger inte längre att något har varit slösad tid för såhär i efterhand tycker jag inte att det var så mycket slöseri med tid. det har varit mina val alla gånger.

vill ni klandra mig för snedstegen jag gjort, varsågod - be my guest.
men det kan jag säga er, DET är slöseri med tid.

jag har lärt mig så mycket nytt om mig själv den här hösten, och jag antar att det var därför den gick så fort.

jag har gjort mycket i höst. ställt till med mycket. fuckat upp. men det är okej
det är okej för 2010 ska inte vara mitt år att ställa till och fucka upp.